Under 2019 kommer vi ha ett riktigt härlig gäng med gästbloggare här på Vandringsguiden. Vi har valt att ta in gästbloggare just för att visa på bredden och visa att vandring är för alla. Vi är många som älskar att vandra och vi gör det av olika anledningar.
Detta inlägg kommer från Cody Zandelin som i text och bild berättar om sin dagsvandring i Klöva Hallar. Du kan läsa mer om Cody i hans vandringsprofil.
Tänk dig Söderåsen, fast lite mindre men bra mycket mysigare och dessutom helt folktomt. Tänk dig ett område med spännande och utmanande terräng, som är orörd och helt oförstörd.
Det är precis vad Klöva Hallar är.
Det är en regn-ruskig höstdag och jag tillsammans med mig vän beger oss ut på äventyr. Vi ska utforska Klöva Hallar, ett område ingen av oss varit i tidigare. Här finns inga direkta leder att följa, utan du går dit du vill, och tar sikte mot vad som ser intressant ut.
Skåneleden som går igenom området är synligt utmarkerad från informationstavlan. Så för den som vill haka på Skåneleden går det bra att göra det härifrån, SL3 etapp 2, men för dem äventyrslystna är det så kallat “Off Trail” en får gå.
Vi ger oss iväg, och efter ca 500 meter viker vi av från Skåneleden vid vad som ser ut att vara någon större ladugårdsbyggnad. Skåneleden går vidare mot höger, men vi tänker annat, och väljer att gå åt vänster, vilket senare visar sig bli vår första utmaning. Efter några hundra meter längs med Klövabäcken som rinner genom hela åsen är det dags att ta oss upp för den jordtäckta sluttningen.
Sakta men säkert börjar vi klättra uppåt. Det är mycket löv, vilket gör det svårt att bedöma underlaget och under löven är det mest lera men även lösa stenar och hala rötter. Så det gäller för oss att vara väldigt försiktiga och vara noga med att få ordentligt fotfäste. Medans vi klättrar uppåt tänker jag att detta inte är helt riskfritt, denna aktiviteten är inget att utföra på egen hand, ifall något mot förmodan skulle hända. Så nu har jag sagt det, klättra inte på dalsbranter och jordsluttningar ensam.
Väl uppe möts vi av en vacker utsikt över sprickdalen, det är lite dimmigt och mulet väder vilket skapar en känsla av mystik hos både mig och min vän.
Vi vandrar längs med kanten av dalen där vi gång på gång stannar upp för att beskåda utsikten, här är så enormt vackert.
Uppe på åsen är det ganska mycket nivåskillnader och det är konstant upp och nerför små lövtäckta kullar. Under alla löven gömmer sig allt möjligt från lösa småstenar till hala rötter.
Efter några kilometer är det dags att börja leta efter en lämplig fikaplats.
Vi kommer uppför ännu en liten kulle och där, där hittar vi en perfekt plats. En plats med en mysig utsikt som tydligen någon innan oss också tyckt om, då de lämnat kvar rester av en eldstad.
Efter att ha fyllt på med lite energi är det dags att gå vidare. Vi bestämmer oss för att hitta en lämplig plats att ta oss ner för åsen och ner till Klövabäcken som rinner nedanför. Vi går några hundra meter och hittar en väg nerför branten som djuren använder sig utav. Eftersom marken redan är upptrampad här av djuren är det lättare att få fotfäste i jorden, samtidigt som vi minimerar vår åverkan på naturen.
Sakta men säkert tar vi oss neråt, men inte utan att vi trots det upptrampade marken halkar ett par gånger och blir sittandes på rumpan fulla av skratt. Min vän som är aningen smidigare om fötterna än vad jag är, tar sig ner för branten före mig.
Plötsligt hör jag honom ropa “kolla räven!”, och där, bara ett par meter framför honom kommer han mötes med en räv som måste ha dagdrömt och helt missat att vi kommer ner för branten. Högst oklart vem som blev mest förvånad, räven eller min vän, men räven tog det kloka beslutet att springa iväg i full fart.
Vandringen längs med bäcken var en rolig utmaning men samtidigt väldigt rogivande. Vi fick korsa bäcken för att ta oss över till den sidan som gick att vandra på. Min vän valde att ta ett stor skutt och bäcken, medans jag valde att gå över ett fällt träd. Här nere i dalen är det stenigt och halt, men det är det väl värt det för att få lyssna till ljudet av den porlande bäcken samtidigt som du ges möjligheten att vandra omkring i denna imponerande och orörda terräng.
Till slut kommer vi tillbaka till den platsen där vi började vår utflykt, och vi är båda överens om att det här var en vandring utöver det vanliga.
Så, hur skulle jag vilja summera min upplevelse i detta vackra landskap? Jo..
Klöva Hallar är ett naturreservat väl värt att besöka.
Det är en mäktig natur och ett område som bjuder på sin beskärda del av utmaningar.
Du kan utan problem gå en behaglig vandring uppe på dalen och njuta av naturen i sin helhet, utan att stöta på bekymmer större än lite hala rötter och småstenar, notera dock viss nivåskillnader.
Men för den mer erfarna och mer äventyrslystna vandraren finns det knappt några begränsningar för vad detta spektakulära landskap kan erbjuda dig. Tänk dock på att det är ett naturreservat med föreskrifter som inskränker på allemansrätten, så innan du ger dig ut, läs på om vad som gäller.
Du kan läsa mer om Klöva Hallar hos Länsstyrelsen. Där kan du också få tips om hur du bäst tar dig dit och länk till karta.