Louise Quistgaard, en av våra gästbloggare, är just nu på väg ut på sitt stora äventyr att skida hela Kungsleden. Hon skriver om äventyret på sin egen blogg ettvykortfraningenstans.wordpress.com men då hon vill inspirera andra får vi också dela hennes inlägg här! En del av bilderna i just detta inlägg av avfotade från kameran, därav kvaliteten. 

Dag 13 (7 april): Bonusdag, Jäkkvik – Pieljekaisestugan

Marco-turen börjar!! Igår kom han med bussen och idag börjar vår tur så smått – vi har inte räknat denna dag som en riktig dag utan det är en bonusdag då vi planerar att skida typ 2 km. Vi tar en lugn morgon och halvsover oss igenom psalmsången som sker på morgonsamlingen utanför vårt pyttelilla krypin. Dessa fina snällisar alltså, som skakade fram ett rum åt oss och inte suckar åt vårt stundvisa packningskaos!

Vi kommer iväg vid 13-snåret och sen är det uppför som gäller, men eftersom det är en bonusdag så får vi tips om en bonus-värmestuga som vi äter lunch i (och slipper blåsten). Skönt!

Vårt mål är nu Pieljekaisestugan som vi tänkte tälta bredvid – men snön utanför är så fluffig att det är omöjligt (vi testade båda att ramla i den; det var som kvicksand. Snön snodde dessutom Marcos ena truga! Tur att Camilla gav oss en reserv-truga). Vi flyttar in i stugan istället och hänger vantarna på tork på ett präktigt älghorn. Skönt med en bonus-stuga!

Dagens tejpningar:

  • Kinetisk tejp på min vänsterfot för att minska vrickningshelvetet
  • Marcos solglasögon
  • Marcos stav och truga
  • Marcos schampoflaska

Dag 14 (8 april): Pieljekaisestugan – Adolfström

Sover som två stenar. Kommer iväg 10.30 och kör först en Västeråsare (promenera med skidorna på pulkan) ner för backen. Sen blir det skidor på, för i Pieljekaise nationalpark får inte skotrar köra och utan skidor riskerar man att sjunka en meter ner i snön…

Solig och vacker dag, och naturen är magisk – men det blir ganska tungt då våra pulkor är lite bredare än skidspåret. Ser spår av järv, räv och hare.

Vi skidar in i Adolfström kl.16 och traskar in i den fantastiska handelsboden som drivs av Marianne. Fixar nyckel till Rävfallsstugan, testar ekorremask och äter glass.

Stärkta av allt detta skidar vi ut ca 1 km på sjön och slår läger i katastrofalt sjunkig snö. Vi har ganska roligt åt varandra i början när vi intet ont anandes går igenom snölagret till skrevhöjd, men efter ett tag börjar det bli sjukt frustrerande. Anledningen till sjunksnön är att det snöat så in i bängen i år och att det aldrig varit något blidväder – då blir det inte något isigare, hårdare lager av snön utan bara strösocker-varianten.

Dag 15 (9 april): Adolfström – Badasjåkkå (typ)

Sover gott och drömmer att alarmet går men att Marco vill läsa i sin bok en stund så att jag kan slumra lite till. Strax därefter ringer alarmet på riktigt och Marco läser inte i sin bok. Hm, en önskedröm alltså.

Kommer iväg 10.30 efter några sjunksnökatastrofer som gör mig snudd på galen (snö i pjäxorna två gånger på raken). Skidar sen på i bra tempo över sjön i hård motvind. När vi kommit in i skogen och gett upp letandet efter en obefintlig raststuga att luncha i sätter vi oss i skoterspåret och avnjuter Blå Bands påslunch. Mmm. Ganska gott. Ganska lös mage pga ganska god påslunch varje dag.

Men iallafall: två oberoende källor (skoteråkare) stannar till och säger åt oss att inte fortsätta upp på kalfjället, då det blåser jättemycket där. Bra råd, och vi är också med om något stort där och då för en av männen har en målad mustasch!! Jag får fortfarande, en vecka efteråt, en skratt-attack när jag tänker på mustaschen ????

Vi bestämmer oss för att klättra så högt vi kan i blåsten och sen slå läger tidigt. Kl 15 hittar vi en ultimat skotertillplattad plats precis ovanför parkgränsen, så vi slår läger, solar, smälter snö och monterar reflexer på tältlinorna så att skotrarna ska se oss extra bra.

Börjar få en torrspricka i höger tumme – försöker smörja händerna så mycket som möjligt med rapsolja/bivaxkrämen +Elizabeth Ardens 8 hour créme men fingrarna tar mycket stryk av kylan ändå.

Den kinetiska tejpen är magisk – känner inte av vrickningsproblematiken i vänsterfoten alls längre!

Dag 16 (10 april): Badasjåkkå – Njallapliehkie/Láddievárdduo

Solig och varm morgon. Vi tältar ju på en breddning av skoterspåret, så det är tät trafik 2-3 meter bredvid tältet. En skoterförare ropar glatt ”Dags att vakna!” (fast vi var faktiskt vakna, vi åt frukost eller fipplade med något. Marco fipplar alltid med linserna eller sitt infekterade finger; jag fipplar mest i allmänhet).

När vi väl kommer iväg är det uppför som gäller – vi inser att det var väldigt bra att vi inte fortsatte längre än vi gjorde igår då det hade varit tufft i den utsatta miljön i stark vind. Idag är det dock vindstilla, sol och mycket vackert!

Äter lunch i en solig och varm gryta, strumporna torkar av solen (om de ligger på en svart termos).

Det blir bara varmare och varmare; till slut skidar jag i linne och långkalsonger och Marco i underställ. Vi skidar fort som tusan! När vi kommer fram till skuggan av fjället Láddievárdduo slår vi läger i solnedgången och förundras över den totala stillhet som är. Jag har aldrig varit med om en så solig och vindstilla tur!

Sen börjar klyddet – jag häller kokvatten på sidan av termosen varpå snön termosen står i smälter och allt välter. Marco är kall och blöt om fötterna och springer en runda för att bli varm, och då passar jag på att försöka starta fotogenköket i tältets absid – men startlågan blir jättestor och jag får inte ned den trots att jag stryper bränsletillförseln. Får tillslut panik och kastar ut hela köket ur tältet (”whoooshhh” sa det om brandfacklan), ropar på Marco som kommer springande och får lösa situationen. Suck. Är sådär nöjd med mig själv.

Går och lägger oss kl 22 för att gå upp kl 06 imorgon. Kall natt, jag fryser och måste upp och kissa på natten. Hatar att gå upp och kissa på natten. Särskilt i minusgrader…

Dag 17 (11 april): Njallapliehkie/Láddievárdduo – Rävfallsstugan

Alarmet ringer kl. 06.00 och Marco stänger av det. Sen känns det som om vi bara vilar litegrann i sisådär 20 minuter, men när jag tittar på klockan nästa gång är hon 08.30. SHIT!!! Vi som ska åka jättelångt idag och dessutom klättra backe i solgasset!

Vi äter wok-rester till frukost och blir klara för start på rekordtiden 2,5 timmar. Sen börjar bikramyoga-skidåkningen; det är så vanvettigt varmt! Marco kör i enbart långkalsonger, jag är lite mer påklädd med ett linne också. Vi matar höjdmeter på löpande band och plötsligt börjar det blåsa – fort på med kläder!! På toppen, eller iallafall krönet där länsgränsen Norrbotten/Västerbotten går blåser det svinkallt. Fort på med skalbyxor, dunjacka och korta stighudar…och sen var vi nedkylda. Det går fort i svängarna.

Den långa, blåsiga skidåkningen satte igång och vindsäckslunch intogs. På min topp fem värsta grejjer med vinterfjäll står ”äta lunch i vindsäck”. Man blir alltid helt krokig, fuktig och det är omöjligt att byta till torra strumpor. Fast det är ju mindre blåsigt förstås, och om man inte sätter sig mot vinden som jag och Marco kan ju upplevelsen bli lite bättre.

Nedåkningen från fjället (500 höjdmeter!) är mindre blåsig och vi sätter på långa stighudar för att dämpa farten. Det är ju rätt kul att inte ha benbrott eller hjärnskakning! Tillräckligt fort går det iallafall, så när vi kommer ner till parkeringsplatsen kl.18 där vi tänkt tälta bestämmer vi oss för att spurta vidare de 8 km som är kvar till Rävfallsstugan! Skidfärden blir magisk – vi har ett underbart snabbt tempo, platt terräng och perfekt skoterspår att följa. Solen sjunker sakta och färgar allt i guld. 2 km blir i ospårad björkskog (ok, något gammalt spår under snön är det, annars hade vi sjunkit). Plötsligt hör vi en man ropa, någonstans ifrån:

–HELLOOOOOO!

– Hello?

– WHAT ARE YOU DOING?!

-We are skiing to Rävfallsstugan!

– OK! SEE YOU TOMORROW!

– Eh…men vafan vi ska ju ha sovmorgon…ehhmm OKAY!! BYE BYE!

Sen upptäckte vi att vi kunde skidat i ett jättefint skoterspår som antagligen gick förbi roparmannens stuga, så det är förståeligt att han undrade varför vi härjade uppe i lössnön i skogen…

Framme 21.30 i världens finaste stuga. Kröp till kojs vid midnatt. 26 km blev det idag!

Dag 18 (12 april): Vilodag i Rävfallsstugan

Vaknar vid 8, går på dass, tänder upp kaminerna, kryper ner i sängen igen med en snickers och en bok jag hittade i stugan (”Afrodites klinik för motvilliga älskande” av Marika Cobbold Hjörne. Kan inte bestämma mig för om den är bra eller inte, men hann läsa 188 av 300 sidor iallafall).

Äter middagsrester (tacogryta) på knäckebröd till brunch på farstubron. Det är soligt, 14 plusgrader och det droppar från taket. Vårfåglarna kvittrar! Jag älskar vårvintern. Sen hugger vi ved, kollar in leden inför imorgon, vilar, eldar i bastun nere vid älven, bastar och tvättar oss och doftar sen båda två ingefära i håret och brittisk ros om kroppen.

Imorgon ska vi på topptur med pulka – från 482 till 931 m ö h!

Dag 19 (13 april): Rävfallsstugan – Tjaskáltjávrátje

Uppe med tuppen, dvs kl.06.00 – eller snarare 06.15 efter vissa klagomål från 100% av gruppen. Marco och jag är inte några morgonmänniskor, det är ett som är säkert…

Sen blir det topptur med pulka! Varmt som i en ugn inne i skogen, men ju högre upp vi kommer desto svalare blir det så byxorna får åka på igen.

Väl uppe på toppen av Stuora Jåbba (”jobba jobba jo-o-bbaaa!”) så förvånas vi över att ca 450 höjdmeter ändå gick såpass lätt. Vi firar med whiskey och Oreos, och sen lunch där jag råkar tappa bort min lunchpåse (och sekunderna sedan hitta den i snön. Upp och ner. Inte helt stängd).

Färden fortsätter och vi trampar till en tältplats i ett veritabelt helvete av sjunksnö. Medan vi väntar på att plattningen ska frysa till smälter Marco snö och jag gräver 70 cm djupa gångar att gå i (för att underlätta livet och för att hålla mig varm). Efter ca en timma kommer Marco på att vi ju har ett fast och fint skoterspår två meter bredvid oss. Jag bryter nästan ihop lite men återuppstår och sätter upp tältet, gräver ut absiden, går och kissar och konstaterar att nu börjar vätskebristen lämna färgen nyponsoppa och istället luta åt det bruna hållet. Inte bra. Marco serverar mig en dubbel dos vätskeersättning i min termosmugg, som jag strategiskt ställer på en snöboll som smälter och all dricka hälls ut… Detta, mina damer och herrar, är receptet på hur man friskriver sig helt ifrån att ens peta på ett fotogenkök! Jag är en vandrande säkerhetsrisk i tvättbjörnssolbränna.

Äter någon slags vegankojs till middag – gott men….70-talsfärgad.

Vi delar nu mina Musse Pigg-skor (bivackskor) då Marcos är fuktiga. Det är lite logistiskt krångligt att dela skor, men det funkar. Eftersom jag är helt väck så frågar jag honom om han satt på sig skorna på rätt fot. Eftersom skorna är byggda av foppatofflor + liggunderlag så borde han rimligtvis ha känt om de satt på fel fot…

Dagens slutsats: Vi ska inte gå upp kl. 06 för vi blir verkligen helt knäppa då.

20 (14 april): Tjaskáltjávrátje – Ammarnäs

Varm natt!!!

Klär av mig:

  • Ett par sockor (av två)
  • Långkalsonger
  • Mamelucker
  • Tröja
  • Baklava/balaklava (lär mig aldrig skillnaden)

När jag klär av mig under stånk och stön vaknar Marco, som tror att det är en björn (!) som traskar runt tältet.

Fastnar med håret i sovsäckens blixtlås och fixar därmed lite lugg. Aj. Sen missar jag tre alarm på grund av mina extremt effektiva öronproppar. Och därefter är vi så sjukt sega att vi bara ligger kvar i sovsäckarna och flamsar om nakenmän (som anser att man ska sova naken för att hålla sig varm i sovsäcken).

Äter 70-talsrester till frukost och skidar sen iväg i ett förtvivlat klabbföre ner mot Ammarnäs. Sista biten så avviker vi från Kungsleden och kör storslalom (om stora plogsvängar med pulka räknas som storslalom) ner för Ammarnäs skidbacke! Det är superkul!

Idag går också loppet Kungsledenrännet (Hemavan -Ammarnäs, 80 km) och vi spurtar in i målområdet med våra pulkor. Jag trodde vi skulle skida i mål tillsammans, men det gav Marco blanka tusan i och for iväg som en raket, dopad med Rune-kakor! Jag fick skejta på som en iller bakom honom, vrålandes ”Fy faan vad osportsligt!!” samtidigt som jag höll på att skratta ihjäl mig ???? Vi blev fotograferade när vi gick i mål och folk tyckte det var väldigt roligt (vi är lokala kändisar i Ammarnäs nu faktiskt – vi blev stoppade av en glad tant och han som fotograferade jobbar på affären).

Kvällsmaten intogs på Guidecentrum (suovasburgare, coca Cola och öl!) och natten tillbringas på Ammarnäs Wärdshus vandrarhem.

Dag 21 (15 april): Vilodag i Ammarnäs

Packningsfix och tvättfix – den asgamla tvättmaskinen här gick sönder när i princip alla mina (svettiga) kläder skulle tvättas, så nu är de inte bara ingrodda i svett utan även i tvättmedelspulver. Tjiho. (Det löste sig sen med hjälp av en balja och handtvättmaskinen Louise).

Vi gör Ammarnäs, dvs:

  • Går på affären och hämtar ut Bussgodspaket och handlar snacks och glass
  • Går till Naturum (som är stängt)
  • Går till affären och handlar mer tvättmedel
  • Går till Samegården och köper tjärsalva. Tänkte köpa mat men 25 (!) våffelsugna ungdomar gled in i kön framför oss.
  • Går till affären en tredje gång för att köpa lunchingredienser.

Vi rekommenderar verkligen affären! Trevlig personal, bra sortiment och bra läge i byn.

Sen blev det småbråttom att laga mat och gå till busstationen för nu skulle Marco åka hem, snyft. Jag har peppat honom att sjukanmäla sig och följa med mig en vecka till, men hans flickvän Anna lät meddela att nu var lånetiden slut och omlån var tyvärr inte möjligt!

Imorgon skidar jag vidare mot Hemavan, det kommer ta 6 dagar om jag inte tar någon vilodag. Jag kommer tälta bredvid STF:s stugor så slipper jag smälta snö men kan hänga inomhus och socialisera lite. Fick iochförsig gosefladdermusen Fladdry uppskickad i Bussgods-paketet, men han är rätt tystlåten av sig.