Gästbloggare: Sonfjällets Nationalpark – Dagsturer

Under 2019 kommer vi ha ett riktigt härlig gäng med gästbloggare här på Vandringsguiden. Vi har valt att ta in gästbloggare just för att visa på bredden och visa att vandring är för alla. Vi är många som älskar att vandra och vi gör det av olika anledningar.

Detta inlägg kommer från Cody Zandelin som beskriver sin vandringsvecka som en vecka fylld med dagsturer. Du kan läsa mer om Cody i hans vandringsprofil.

Min resa från ett sommarvarmt Malmö börjar tidigt på morgonen den 10/6. Strax efter klockan 12 anländer jag i ett något kyligare Östersund där min färd mot Skärsjövålen börjar. Jag stannar till i en större mataffär i Östersund och införskaffar allt jag kan komma behöva under veckans gång. Närmsta butik väl på plats kommer vara en mindre Ica affär i Hede.

Färden från Östersund till Skärsjövålen kommer ta ca 2,5 timme enligt gpsen, men jag räknar med att ta en paus och stanna för att fota lite längs med vägen, så kanske 3,5 timme. Ju närmare min slutdestination jag kommer desto mindre och sämre blir vägarna samtidigt som skogen blir tätare och jag känner redan hur lugnet börjar sveper över mig.

Stugan jag hyrt ligger i en liten stugby, Skärsjövålen, 3,5 km väster om Sonfjällets Nationalpark och Nysäterns Fjällgård som är en av de stora vägarna in till Sonfjället. Denna stugan blir alltså min utgångspunkt varje dag och jag har valt att hålla mig till dagsturer.

Ny dag nya äventyr

Det har nu blivit Tisdag och jag är så uppe i varv av förväntan på att få ge mig ut i Sonfjällets Nationalpark.

Turen jag kommer gå idag är på ca 14 km och beräknas ta ca 6-8 timmar inkl paus. Denna turen är inte cirkulär utan jag vänder vid Sododalen, efter ca 3 timmars vandring, målet är att gå upp på Valmfjället (1117 m.öh.) och få utsikt över Sododalen.

Jag utgår ifrån Nysätern och den parkeringsplats som kommer på vänster sida strax innan Fjällgården. Här finns även grillplats och torrdass. När jag står vid bilen och tar på mig kängorna märker jag snabbt att det är väldigt mycket mygg, mer än vad jag förberett mig på.

Det framkommer senare när jag pratar med en boende i området att det är det värsta året av mygg och knott dem varit med om.

Leden tar mig in i en vacker skog längs med en mysig liten stig som försiktigt slingrar sig fram. Det är ganska fuktigt i marken och vissa delar av leden är delvis översvämmad. Det är även väldigt stenigt så jag får vara lite observant på vart jag sätter fötterna.

Sakta men säkert blir det glesare mellan träden och dem blir färre och färre samtidigt som dem blir kortare och kortare.

Snart börjar den mer fjälliknande naturen visa sig och här uppe på lite högre höjder så har myggorna äntligen börjat bli färre.

Flera gånger stannar jag upp för att se ut över fjällmarkerna och förundras över landskapet.

Jag står nu mitt emellan Valmfjället och Gråsidan, med ansiktet mot Sododalen, och det är nu dags att börja ta mig upp på Valmfjället. Det finns ingen markerad stig som leder upp till toppen vad jag lyckats få fram, så jag börjar leta efter en lämplig väg att gå och finner små stråk av vegetation som jag följer, varvat av att skutta fram på stenarna. Men tillslut är det bara sten kvar att gå på, och det gäller att gå försiktigt.

Det är en ganska brant och utmanande stigning vilket jag tycker är skoj, och jag ser hur toppen närmar sig i form av en stenformation som andra vandrare skapat. Utsikten här uppe är magisk!

Efter en kortare paus med denna härliga utsikt åt nordväst är det snart dags att börja ta sig ner igen, och det gör jag i en sydlig riktning för att få utsikten ner över dalen. Och det är inte många meter att gå förrän detta magiska landskap visar sig, Sododalen. Efter att par minuters beskådande och fotograferande bär det neråt, till norra delen av dalen som också blir vändplatsen för att vandra tillbaka till Nysätern.

Jag kan rekommendera att du använder stavar när du ska ta dig ner, många stenar är lösa så det är lätt att halka.

Detta är en mycket mysig vandring med fin fjällmiljö som går att göra ganska lång om man vill genom att fortsätta vidare på andra leder och ner igenom Sododalen. Totalt tog vandringen 6,5 timme och i Sonfjällets broschyr är detta led nr 8. Maxhöjd 1117 M.ö.h.

Dagstur: Valmen

Fakta och vägbeskrivning

Denna dagsturen är en cirkulär led som är en aning kortare än den förra, ca 12 km lång. Startpunkten Valmen gick inte att googla fram en vägbeskrivning till, så efter att ha jämfört Sonfjällets karta mot Google maps kunde jag sätta en position i kartan enligt följande koordinater.

Latitud: 62.309859 Longitud: 13.668965

Vägen ut till Valmen från Sörviken är en liten smal grusväg och håller också kvaliteten därefter.

Efter att ha svängt av till vänster i Sörviken kommer Valmen på min högra sida efter ca 13.5 km. Här finns vindskydd, torrdass och grillplats samt ett par blygsamma platser för att parkera. Jag börjar vandringen och följer en liten stig som tar mig ner till självaste ån Valmen.

Efter att ha gått över bron som korsar Valmen, delar sig leden och jag valde att hålla till höger. Oavsett vilket håll du väljer kommer du tillbaka hit igen.

Det är en ganska plan vandring med endast mindre nivåskillnader, åtminstone inte så att det märks något vidare. Leden tar mig långt in i skogen och det känns som att det inte är många som gått här, det är smala stigar jag följer som ibland kan vara lite svåra att se, så det gäller att vara observant på omgivningen.

Det är till en början ganska glest mellan träden och det känns ganska luftigt och stort, men efter någon kilometer vänder leden rakt in i den tätare och mörkare skogen.

Längs med vandringen kommer en del naturliga hinder såsom träd som vält över leden och små vattendrag som översvämmat, så var beredd på att behöva få krypa, klättra, och balansera lite.

En del områden är ganska blöta och leriga och jag får hoppa på rötter, viden och diverse annan vegetation för att ta mig fram, vilket gör att detta blir en väldigt rolig vandring med sina små utmaningar samtidigt som det är väldigt vackert.

Sonfjällets nationalpark bjuder oss minst sagt på en varierande natur, och det finns mycket roligt att hålla ögonen öppna efter.

Sonfjällets nationalpark är faktiskt ett av Sveriges björntätaste områden, och en av orsakerna till att man bildade parken 1909 var just för att skydda björnstammen som hade försvagats, men nationalparken bildades även för att skydda de ovanliga lavar och mossor som växer här.

Jag har alltid fascinerats av björnar och mystiken kring dem, så en önskan har varit att få se en livs levande björn, men den turen har jag inte haft denna gången.

Denna leden är helt förtrollande vacker, med en skog som känns väldigt orörd och levande, nästan lite magisk. Leden bjuder på mindre utmaningar som ger lite avbrott i vandringen och tvingar en att tänka till lite, vilket bidrar till att göra leden till en roligare led att gå. Även här går det att göra vandringen längre och över flera dagar genom att fortsätta vidare på andra leder.

Totalt tog denna turen mig strax över 5 timmar och i Sonfjällets broschyr är detta led nr 10.

Dagstur: Sonfjället – Topptur.

Fakta och vägbeskrivning

Toppturen till Sonfjällets högsta punkt, Högfjället, är en linjär led på ca 11 km som beräknas ta mellan 6-8 timmar. Startpunkten heter Nyvallens Fäbod och går att slå in i gpsen.

Ta sikte mot Sörviken, precis som till Valmen men fortsätt rakt fram och sväng sedan till höger. Vägen ut till Nyvallen från Sörviken är ca 14 km lång och består av liknande grusväg som ut till Valmen.

Väl framme i Nyvallen och nu när kängorna väl är på, vänder jag mig upp mot Sonfjället och förundras av den vackra synen. Känslan som uppstår när jag tittar upp mot toppen och tänker att dit upp ska jag, där uppe kommer jag att stå om några timmar. Den känslan kan inte riktigt beskrivas ord, den måste upplevas.

Jag rör mig bort från parkeringen och försöker hitta vart jag ska gå, det är lite otydligt men tillslut får jag syn på en skylt som leder mig rätt. Första etappen jag kommer att nå är Lillfjället som ligger 1 010 M.öh.

Det är en vacker fjällbjörkskog jag gå upp genom och jag längtar tills att jag kommer högre upp så myggorna och knotten försvinner, för de driver mig till smått vansinne. Precis som alla toppturer är denna inget undantag när det kommer till att vara fysiskt ansträngande.

Snart börjar det steniga fjällandskapet visa sig och jag har kommit upp till Lillfjället. Precis som på Valmfjället så är det så gott som bara sten, så det gäller att igen, hoppa försiktigt framåt. Lillfjället lever upp till påståendet “Den lilla toppen med den stora utsikten”

Efter en kort vilopaus är det nu dags att ta sikte mot nästa fjälltopp, den där någonstans uppe bland molnen.

Det är en varm och kvav dag, vilket gör stigningen tuffare, men jag är beslutsam och kämpar på. Utsikterna är helt enastående och landskapet är förtrollande vackert.

Ju högre upp jag kommer desto stenigare blir det och det börjar mer och mer likna toppturen på Valmfjället, hoppa fram på stenar.

Jag kommer fram till den första toppen på Sonfjället, 1 239 M.ö.h. Högsta toppen är 1 278 M.ö.h.

Jag tittar ut mot den plats där jag började dagens vandring och påminns om den känslan jag kände nere på parkeringen för några timmar sedan, när jag stod och tittade upp mot toppen. Nu är jag här, jag gjorde det!

Det är nu dags att börja förbereda mig för nedgång, men först, fika. :0)

Stavarna tas fram och äventyret med balansgången på stenarna börjar.

Efter en stund av hoppande på stenar börjar det sakteligen bli tydligare vart jag ska gå. Men det är brant nedförsbacke och gruset och småstenarna gör det bitvis ganska halt så det är väldigt lätt att halka, och jag tappar nästan fotfästet ett par gånger. Här tar jag hjälp av stavarna och använder dessa för att hålla emot när jag går.

Väl nere igen, och tillbaka i Nyvallen vid parkeringen sätter jag mig på kanten av bagageutrymmet på bilen och tittar återigen upp mot toppen och förundras över denna bedrift och denna helt magnifika natur.

Det var värt vartenda steg.

På frågan om jag skulle vilja åka tillbaka till Sonfjället? så är svaret utan tvekan JA!.