Vandringsguiden presenterar löpande intervjuer med intressanta friluftsprofiler och vandrare som kan inspirera andra. Målet med serien är att just inspirera och berätta om vandring och friluftsliv. I detta inlägg i serien om friluftsprofiler träffar Lisa Gårdlund som är barnmorska och vandrare. Och detta kombinerar hon genom att göra resor till Nepal där hon lämnar över menskoppar till kvinnor som på så sätt får en långt mycket större frihet att leva ett normalt liv också under sin menstruation. Vill du stötta Lisas viktiga arbete? Skrolla ner och se vilket sätt som passar dig bäst!
Läs gärna också Lisas gästinlägg om resorna där hon delar ut menskoppar till kvinnor i Nepal.
Namn: Lisa Gårdlund
Utbildning inom friluftsliv:
Ingen formell. Är dock född på hästryggen så skogen är mitt andra hem. Har rört mig till häst eller fots i skogen sedan mycket unga år. Har hundar. Jaktlabradoren har lärt mig att upptäcka minsta lilla ekorre långt innan den egentligen syns.
Senaste vandringsresa:
Sverige – Tivedens nationalpark, augusti 2019
Nepal – Lower Solukhumbu, mars 2019
Största vandringsminne:
Att se Mount Everest under vandring i Thade, Nepal, är nog den mäktigaste upplevelsen. Att vandra i Nepal innebär ibland att vara fyra till fem vandringsdagar från närmsta farbara led. Det ger pannben att veta att mina ben måste bära mig. Det går inte att ringa efter skjuts!
Jag har som mest vandrat 11 dagar i Nepal. Det innebar övernattning på oerhört enkla lodger och mat enligt principen ”vad huset bjuder”.
Varför vandrar du?:
Jag hittar kraft i naturen. Trivs inte i stad och samhällen. Jag har i princip alltid bott på landet. Här hittar jag min återhämtning.
I vandringen hittar jag kreativitet. Jag kan ge mig ut med ett dussin bekymmer och komma hem efter några timmar utan ett enda bekymmer kvar. Hjärnan rensas. Idéer kläcks.
Jag är långdistanslöpare men varierar löpningen med vandring. Jag har gått i skogen så länge jag kan minnas dvs sedan barnsben.
Vad har du i topplocket?:
I topplocket har jag toapapper.
Vad brukar din packning väga?:
I Nepal har jag bärare som bär min tunga ryggsäck. Det kändes konstigt i början. Dock är det ett tillfälle till arbete för lokala bärare. De har en alldeles särskild yrkesskicklighet och stolthet när de bär. Det är med största respekt jag ”köper” den tjänsten.
Alltid med schyssta villkor och bra försäkringar för bärarna.
Jag själv bär en ” day pack” a ca 5 kg.
Bästa packningstipset:
Merinoull. Det enda som behövs. Samt vindjacka och tunna vandringsbyxor såklart.
Några snabba:
Stormkök eller öppen eld? Öppen eld
Kängor eller skor? Kängor
Fjäll eller skog?Skog
Tält eller vindskydd? Tält