Under 2019 kommer vi ha ett riktigt härlig gäng med gästbloggare här på Vandringsguiden. Vi har valt att ta in gästbloggare just för att visa på bredden och visa att vandring är för alla. Vi är många som älskar att vandra och vi gör det av olika anledningar.

Denna reseskildring kommer från Lars och hans familj. Förra året gästbloggade hans sambo och reskamrat om sin resa till Kebnekaise. I år ville de gärna dela med sig av sin vandring runt Sylarna. En helt annan typ av vandring där de bott på fjällstationer med halvpension. Totalt 87 km vandring.
Läs förra årets inlägg om Johannas och Lars vandring vid Keb

Läs Lars fina reseskildring här:

Sylarna runt

Toppturen förra året förvandlades till en stugtur i år. Kebnekaise i tält byttes mot svenska och norska fjällstationer med halvpension – dvs fokus på vandring snarare än ”bergsklättring”.

Sylarna runt omfattar fem delsträckor med start och mål i Storulvån, med dagsetapper på Jämtlandstriangeln och i Norge. 87 km med fyra övernattningar kräver framförhållning vad gäller bokning av sängplats och middagar. Det kostar på och framkallar förväntningar.

Packningen blev något lättare utan tält och ännu lättare om sovsäcken hade bytts ut mot lakan. En ny lätt gasolbrännare gjorde ryggsäcken behändigare utan en massa bipackning. Även i år deltog våra söner med gott humör, trots att den äldre generationen tappat lite fart i uppförsbackarna. Kanske är den kortare bilturen till Jämtland jämfört med Lappland en orsak eller var det lusten att möta tystanden som lockade?

Söndag 4 augusti 

Uppresan tog 8 timmar med picknick vid Storsjöns strand och shopping på Lundhags i Järpen. 

Incheckningen på Storulvåns gamla station funkade smidigt med dragkärra och förpackade utrustningsbackar, där var och en sen fick plocka på sig kompletterade utrustning; frystorkad frukost och lunch, första förband och skavsårsplåster, fjällschampo, packpåsar, kåsa, sporkar, bespisningsattiraljer, snackspaket (”jägarsnus” – nötter, russin, choklad och dextro), öl- och vattenflaskor. Därtill fördela gemensam utrustning: gasolköket med tuber, moraknivar och kompassen. 

Personlig utrustning var förpackad i individuella väskor medan ryggsäckar, sovsäckar och kängor lyftes ned tomma och torra från takboxen, där även stavarna stuvats. Det gick smidigt och en hel del onödiga prylar rullades ned till bilen igen och ryggsäckarna vägdes in till ca 18kg p/p. Dunjackan byttes mot fleece och gympadojor mot badtofflor. 

Den strukturerade omlastningsrutinen innebär att vi var marschfärdiga i god tid innan Storulvåns ambitiösa trerätters middag med fjälltema och jämtländsk IPA – till stöd för fjällrävarnas överlevnad.

Tidigt i säng efter tvagning i stationsbyggnadens fräscha bastuavdelning. Vi glömde inte att fylla på vattendunken då den gamla stationen inte har rinnande vatten och knappt något elljus, varför laddning av mobiltelefoner blev en trång sektor.

Måndag 5 augusti 

Efter en del justeringar avtågade vi mot Blåhammaren i småmulet och svalt väder.  Stigningen var till en början beskedlig och tempot därför ganska högt – skönt att komma igång, till slut! Efter några kilometer kom vi upp på en vidsträckt fjällhed med små sjöar där också en vit ren dök upp lagom till första vattenpausen med Resorb-mättade stålflaskor.

Det dröjde inte länge förrän molnen skingrade sig och vi kunde skönja räddningsstugan vid Ulvåtjärn. Innan vi nådde fram blev vi omkörda av några mbt-cyklister som slet hårt i backarna. Men värre skulle det bli för tvåhjulingarna när elevationen ökade upp mot Sveriges högst belägna fjällstation – 1084 möh.   

Innan vi kom fram kokades det lunch uppe på högplatån med vidunderlig utsikt över nejden. Solen sken och de pudrade fötterna kunde vädras medan frystorkad pasta Provence inmundigades. Sen tog det bara timman att nå upp till den mytomspunna Blåhammaren, där vandrare av alla sorter flockats i väntan på den legendariska middagen. Turen från Storulvån till Blåhamnaren tog 5.30 inkl den timslånga lunchrasten och två vätskestopp.

Efter en välbehövlig dusch sveptes en medhavd öl på den generösa uteplatsen, från vilken Sylarna avtecknar sig majestätiskt i horisonten. Vyerna distraherade givetvis den obligatoriska infettningen av kängorna. Väl till bords kom en kulinarisk anrättning mot oss i sakta mak. Matsalen var fullsatt till sista man och matlagen indelades bordsvis så inte buffén helt tappade stil och finess. Tyvärr vart detta lite av en antiklimax även om rätterna smakade ganska bra och umgänget med gelikar stimulerande.

När det var dags att krypa till kojs njöt vi av den magiska solnedgången med Storlien i fonden, trots att temperaturen dalat avsevärt sedan ankomsten och tröttheten kom smygande. Vårt fyrbäddsrum var mysigt om än lite trångt då packningen tvunget måste stuvas in i rummet bland torklinor och extramadrasser. Efter en god natts sömn blev det frystorkad grötfrukost tillagad i det trevliga självhushållet.  Att äta gröt och mjukostknäcke med Norge i sikte gick fort och snart var det ”packning på” med fyllda vattenkärl.

Tisdag 6 augusti

Efter några hundra meter lämnade vi Jämtlandstriangelns breda och befolkade spår och vek av väster ut utan trängsel eller barnfamiljer i gympadojor. Stigen mot gäststugan i Endalen gick raskt och gränsbron passerades fort pga ilskna bromsar som bet oss i skinnet. Tur att vi fyllde på vattenflaskorna i bäcken då det var svårt att hitta friskt vatten till lunchkoket, som tog sin tid i solgasset. Mätta och belåtna vandrade vi vidare mot Storerikvollens fjällstation, som ligger vackert belägen längs Karolinerleden där generalen Armfeldt förde sin trupp mot fosterland i snö och sträng kyla.

I vårt fall var det varmt och svettigt när vi traskade längs den smala stigen med hjortron i snåren och gnisslande lämlar. Åter bland fjällbjörkarna i sluttningen ned mot Nesjön attackerade bromsarna igen. När vi nådde strandkanten kändes ett svalkande bad ljuvligt – ett magiskt ögonblick att simma spritt språngande naken i det klara vattnet. Återstående kilometrar mot fäbodvallen i Storerikvollen gick i flygande fart och de 16 km hade avverkats på 6.30 inkl långlunchen.

Storerikvollen välkomnade oss med en ordentlig regnskur att förbytas i en fantastisk solnedgång. Innan måltiden i den rustika och hemtrevliga matsalen blev det en øl till det facila priset 110 nkr (!), alltjämt med skofettet i högsta hugg. Pilsnern satt lika fint som den robusta husmanskosten som serverades till en presentation av lägrets historia. Allt ackompanjerat av koskällor och gnäggande får. Episkt! Efter lite brasmys i stuen bland lusekoftor och jakttroféer lockades vi att beställa frukost inför den 24 km långa marschen mot Nedalshytta. Frukosten var lika genuin och robust som hela upplevelsen i den autentiska miljön. Vi lärde oss fixa traditionell lunsjpakke med smörgåspapper och fick termosen påfylld av spetsförklädesprydda kallskänkor. 

Onsdag 7 augusti

Väderappen ”Yr” (förstås) varslade om regn framåt dagen. Vi kollade att regnställen låg på sin plats i topplocket och att utanpåhängande utrustning skulle rymmas i säckens integrerade regnskydd. Som tur var hade vi vandrat i många timmar innan vind och blöta slog till utan pardon. Stigen gick uppför och ut på en milsvid fjällhed som stretade emot Sylmassivet i horisonten. Ömsom blockterräng och trampad stig samt några knepiga vad prövade styrka och moral, ständigt med mörka moln i skyn och skavsår från avbärarbälten och ömmande axlar. Att vandra mer än 20 km på en dag är slitsammare.

Fram till lunch sken solen och en frisk bris fläktade skönt tills vi nått foten av Storsylen. Lunsjpakken och russingröt avnjöts i all hast, med följd att pudrandet av trötta fötter fick anstå. Kartan visade två påtagliga stigningar innan branten ned mot hyttan.

Den sista halvannan timma innebar intensivt regn och vi fick erfara hur mycket bättre ett Gore-Tex ställ är än vind eller värmeisolerande alternativ. Det kostar att hålla sig torr när Kung Bore öppnar himlen på kalfjället! Senare visade det sig att både enskals- och tvåskalskängorna klarade vätan, medan de förra torkade upp mycket snabbare. Även valet av inläggssula påverkade torktiden.

Nedalshyttan är stor och klassisk till sin skepad med en sjöutsikt som slår det mesta. Liksom Storerikvollen finns ingen självhushållningsavdelning eller WC, dock varm dusch och utedass. Utspisningen sker på långbord enligt buffémodellen: tomatsoppa, korv med rotmos och en fruktkompott följt av kaffe och sockerkaka i stuen – där kortspel och vandringsskrönor dominerar underhållningen innan den tidiga tapton, enär strömmen bryts 23.00! 

Torsdag 8 augusti

Erfarenhetsutbytet framför brasan förvarnade om en tuff etapp mot Sylarnas fjällstation, vilket redan efter gränsövergången mot Sverige besannades när det beryktade Ekorrpasset inte bara var brant (300 höjdmeter på 2 km!) utan snorhalt i slagregnet. Vandringen över små och stora stenblock med emellanåt sparsam snitsel, där vinter- och sommarled divergerade, innebar en strapats och ingen sikt mot Syltopparna, Templet och Slottet. Återigen sattes utrustningen på prov och förmågan att anpassa tempot efter väderleken. Bra att ha en inplastad karta nära tillhands! 

Utmaningen, dvs 19 km i krävande terräng (7.30h), förvandlade denna etapp till en nyttig prövning, ffa vad gäller planering av måltider och smart packning. Som tur var kängorna infettade, lunch intagen vid Ekorrdörrens lillstuga just innan regnet föll. Vi passade också på att fylla vattenflaskorna; en flaska med vattenreningstablett och en utan. Där satte vi också på regnbyxorna för att senare kunna hantera säck och huvjacka skyndsamt.

Kontrasten var påfallande när vi dyblöta klev in på Sylstationen. Det norska gemytet och vildmarksstämningen var förbytt till ett intensivt folkmyller av allehanda friluftsmänniskor i alla dess färger och förmågor: bergsklättrare, mbt-cyklister, ultralöpare, triangelvandrare och skärmsurfare. Överfulla torkrum och långa toalettköer präglade intrycket. M.a.o. STF i all sin glans – alla ska vara med oavsett förutsättningar och inställning till vår vackra natur. Fjällvana och fysisk förmåga underordnad trängdes folk i baren eller frossandes den berömda grytmiddagens läckerheter. Vissa smuttade på en Irish Coffee andra på en Sigtuna-IPA eller italienskt rödvin. Partystämning och mingel mitt ute i fjällvärlden!

Det tog ett tag innan man kom till ro i baracken och kunde konstatera att tältstaden utanför fönstret växt under kvällstimmen, så pass att några vandrade ut i mörkret med pannlampa för att finna ro eller tak över huvudet längs leden ned mot civilisationen.

Fredag 9 augusti

Den höga beläggningsgraden på fjällstationen innebar att vi beslutade oss för tidig avmarsch utan frukost vare sig i det knökfulla självhushållet eller i matsalen, där f.ö. ett yogapass genomfördes för morgonpigga eller sådana som inte vill bryta helt med vardagen därhemma.

Ut i dimman mot Spåimestugan, halvvägs till målet. Det gick fort längs spångar och breda stigar – förvisso leriga. Regnet piskade på och sikten var skral, så inte heller idag såg vi Sylarna. Frystorkad gröt och resterna av jägarsnuset åkte ned i magen med följd att de resterande 8 km gick i raketfart. Vi kom ned till Storulvån på 4.30h, vilket innebar att vi hann med dagens goda lunch, dusch och bilpackning innan eftermiddagskaffet som avnjöts i Ånn på Woolpower outlet.

Detta äventyr lär förbli ett kärt minne och en nyttig erfarenhet inför nästa års familjehajk, som lär omfatta charmiga hyttor i Norge. Även Sarek och Sulitelma står på vår önskelista som torde fordra än mer förplanering. Stugboendet med halvpension vart mycket kostsammare än tälten, men tillät i gengäld längre dagsturer och avsevärt lättare packning förutsatt man kommer fram före 18.00 då matklockan ringer i stuen.

Redan nu funderar vi på viktminskningsalternativ och ännu smartare packning där sjysta regnställ får bli årets investering. Behöver vi 65 respektive 50 liters säckar? Varför är Deutersäcken så annorlunda jämfört med Osprey? Är det motiverat att bära frystorkad mat för tio måltider? Hur många olika sorters väder måste man klara av och hur kallt kan det bli? Ska man köpa sig en tarp?  

Och vart tog alla myggor vägen?

LARS SCHMIDT 

Vill du lösa mer om att planera en vandring längs Jämtlandstriangeln så läs vårt inlägg om just Jämtlandstriangeln.