Jonas Gustafsson är sedan 2016 gästbloggare på vandringsguiden.se. Vi bjuder in gästbloggare för att bredda bilden av vandring och vill presentera olika synvinklar på vandring. Jonas bloggar om sin resa och äventyr med slutmålet att bestiga Kilimanjaro i rullstol. Läs och bli inspirerar av Jonas och hans resa.
Efter elva timmars hårt och målmedvetet arbete hade jag så äntligen uppnått drömmen som drivit mig i över sex månader. Städjan. Inte Dalarnas högsta, men dock den mest berömda fjälltoppen. Olof Rudbeck utnämnde på 1600-talet Städjan till världens högsta berg. Många gånger har den sjungits och skrivits om. Nu kunde jag skriva ett kapitel i dess historia. Aldrig förr hade en person i rullstol bestigit berget. Ända sedan jag bestämde mig hade jag fått höra att det var omöjligt. Det skulle inte gå. Människor som själva varit där skakade bara på huvudet. Allt som snurrade i mitt huvud var frågan HUR? Jag skulle bara hitta en lösning för att ta mig till toppen.
Foto: Jonas Höglund, Ressult
Jag har dock inte alltid haft detta mindset. Det har varit en process som pågått ända sedan jag var tolv år gammal och fick diagnosen Friedreich’s Ataxi. Läkare och alla andra inom sjukvården har sedan dess ständigt matat mig med att min balans och min motorik ständigt kommer att försämras och det finns inget att göra åt saken. 20 år gammal började jag använda rullstol och jag började tro på vad läkarna sa. Samtidigt började en tanke gro. En tanke om att någon gång bli bättre i min sjukdom. Tanken blev en känsla som fick ett allt djupare fäste hos mig. Djupt därinne hittade jag en annan känsla som jag begravt och förträngt sedan länge.
Som liten kille drömde jag om att bli äventyrare och upptäcktsresande. Jag hade en stor förkärlek till naturen. Men i och med rullstolen så gav jag mig själv begränsningar. Äventyrsdrömmen blev bortglömd. I drygt 20 år. I början av 2014 bestämde jag mig; tillsammans med härliga vänner, att bestiga Städjan. Vandringen över Nipfjället fram till den berömda ”sadeln” Städjan. Bestigningen. De fantastiska vyerna ut över fjället. Inte minst känslan av att vara på toppen. Vart jag än såg så var det längre ner än var jag befann mig just nu. Det kändes som om jag var på toppen av världen. Jag kan förstå varför Olof Rudbeck trodde det han trodde med dåtidens kunskap om världen.
Städjan gav mig mersmak. Naturupplevelser, utmaningar och äventyr.
2017 väntar mitt stora äventyr, Kilimanjaro, Afrikas högsta berg.
/ Jonas