Dag 5

Vi smög ut ur stugan tidigt för att inte väcka de andra. Borstade tänderna i glaciärsjön och gav oss av. Vi ville hinna ner till våra tält innan stormen kom. Efter en rask vandring kom vi precis fram innan regnet började falla.

Vid stationen träffade vi Renata Chlumska igen. Hon var på väg att bestiga Keb med sin 34 kg tunga packning och sexåriga dotter. – Det ser tungt ut, noterade pappa Lars. – Normal packning svarade Renata som berättade att tältet skulle resas i Kaffedalen, där man inte får vara bortskämd med bekvämligheten, om man vill ta sig upp med rep och karbinhakar. Så studsade hon och dottern oberörda uti i hällregnet och snålblåsten med hjälm och linor hängande. Innan hon gick erkände hon att båtfärden över Latjovagge dagen innan var praktisk…

Prognosen om stormvindar, åska och slagregn höll i sig och fjällstationen var fullpackad av vandrare som väntade ut det dåliga vädret. Där och då fattade vi beslutet att riva vårt tältläger ute på kalfjället vid Kebnetjåkko. Vi packade tälten i spöregn och valde sedan att inte slå upp dem närmare fjällstationen utan vandrade istället direkt mot Nikkaloukta en dag tidigare än planerat.

Under marschen ned till båten klarnade det upp medan vinden friskade på ordentligt, så pass att överfarten blev skvalpig. Rorsman piggade upp med intressanta vandringsskrönor. Väl i land hoppade vi över Enoks rengörsburgare och satte fart mot Nikka.

Det kändes som att gå över mållinjen i Nikkaloukta och vi undrade var de som delar ut medaljerna och diplom stod. Sammanlagt 21 km vandring med packning på en dag innebar att vissa av deltagarna i expedition stapplade runt på mycket trötta ben och med ömma ryggar. Andra såg märkligt oberörda ut. Alla längtade till en dusch och en mjuk säng.

Vi packade bilen och körde till Kiruna där vi checkade in i en varm dusch på STF:s vandrarhem uppe i Malmfälten. På bypuben fick tillslut den kalla pilsner vi saknat i brist på plats i säcken…
Idag har vi torkat tält, säckar och fettat in kängorna. Ben och rygg känns redan bättre. Eftervården av all utrustning är också en del vildmarksäventyret som lär underlätta vid nästa expedition, som torde innebära en något smartare packning.

Vi har även hört om klass 2 varning för svårt väder i fjällen och ångrar inte vårt strategiska beslut att packa ihop tidigare. Lärdomen om fjällvädrets nycker och flexibilitet i planeringen tar vi med oss inför nästa vandring – där fridfulla Padjelanta eller Sarek lockar.
Imorgon börjar den långa färden söderut. Innan dess kollar vi in Jukkasjärvi, Esrage och lyssnar till samekvinnan Sara som berättar om urfolkens vardag i Nordkalotten där förutsättningarna varierar över nationsgränserna. Renskötsel och gruvdrift går inte alltid i takt!

Vi är så nöjda med vår fjällresa. Vi har delade uppfattningar om vi ska vandra långt och platt eller om vi ska bestiga ytterligare en topp. Vi kommer absolut att återvända till fjällen och startsträckan nästa gång kommer bli betydligt kortare.

Tack till Jenny och Emma på vandringsguiden för alla goda råd och glada tillrop! Man behöver ett bollplank när man tar de första stegen mot en trivsam fjälltur.

Vi hörs, Johanna, Lars, Petter & Andreas

Slutsatser

  • Det är långt att vandra över 2 mil på en dag men det går. Det är skönt att veta att vi kan om det behövs när nöden så kräver.
  • Att noga och regelbundet följa väderutvecklingen besparade oss säkert en komplicerad situation och förstörda tält.
  • När man slår läger ute på det vackra kalfjället bör man reka reträttplatser i lä och skydd för åskan som kan slå ned varsomhelst.
  • I princip bör ryggsäckarna alltid vara nästan packade för att snabbt kunna ta skydd vid snabba väderomslag. Vi gick med 2 x 65 och 2 x 55 liters säckar (Deuter och Osprey).
  • Utrustningens funktion och prylarnas fasta plats i packningen är en erfarenhet liksom packpåsarnas kvalitet – snåla inte så det blir praktiskt och smart!
  • Den frystorkade maten – i vårt fall Blå Band – smakade oväntat gott och portionerna var generösa och lättillagade. Vi kommer dock att investera i en lättare gasbrännare.
  • Det finns mycket att lära om samernas situation i den fjärdedel av Sverige där bara 2.5% av befolkningen lever.