Efter drygt två veckor i Red Rock-området kring Sedona, Arizona hade vi funderat länge nog. Det var dags att testa en längre dagstur och få lite höjdmeter med i utmaningen!

bild-4

Vi lämnade Sedona ganska tidigt på morgonen och körde mot Flagstaff. Det hade regnat de tre senaste dagarna, men denna dag bjöd på sol och vi tänkte att det här blir perfekt väder för en toppbestigning! När vi närmade oss såg vi toppen torna upp sig mot en vacker blå himmel, precis som vi föreställt oss. Vad vi däremot inte räknat med var att det regn som fallit över Sedona motsvarade snö på denna höjd. Så hela toppen var snötäckt!

Vi klädde på oss vad varma kläder vi hade, packade ihop det sista i våra ryggsäckar och lämnade bilen bakom oss på parkeringen. Sedan väntade äventyret! Jag hade i bagaget en lite dålig erfarenhet av höghöjdssjuka då jag 1,5 år tidigare provat toppbestigning i Ecuador (Läs mer om det i inlägget Cotopaxi) så var faktiskt lite fundersam på om jag skulle reagera även på denna höjd på 3850möh. Men jag visste också att de symtom jag haft då alltid hade börjat med huvudvärk så jag var helt inställd på att jag skulle testa och se hur det gick denna gång!

Vandringen började relativt flackt med fantastiskt fin lövskog i underbara höstfärger. Men ganska fort ändrade sig stigen till att gå uppåt, uppåt, uppåt. Ganska länge genom skog men hela tiden i dryga decimetern snö. Vi var som tur var inte de första som gjorde toppbestigning denna dag så stigen var ändå rätt så upptrampad genom snön. Men det innebar ju också att det var lerigt på sina ställen. Något vi började märka av nu var att det inte bar var lutningen på stigen som gjorde det jobbigt att gå utan även den höga höjden började kännas. Vi fick allihopa lite snabbare andningsfrekvens och fick göra oräkneliga kissepauser för att tillgodose kroppens behov av att kompensera för den höga höjden.

Vi kom upp på sadeln av berget och där väntade en vind utan dess like! Vi hade svårt att hålla oss på marken och vi blev mer och mer osäkra på om vi överhuvudtaget skulle kunna ta oss till toppen…

1483597_10151900853868129_1845386044_o

Vi bestämde oss för att fortsätta en bit uppåt till då vi visste att åtminstone den biten skulle vara i lä för vinden. Det blev det första delmålet och vi satte en punkt för beslut om vi skulle fortsätta mot toppen eller vända neråt igen. Men vädrets makter var med oss och strax innan vi kom fram till den kritiska punkten ”vända eller fortsätta” så mötte vi ett par vandrare som berättade att de varit först upp idag och att vinden märkligt nog precis avtagit helt!! Lyckliga knatade vi vidare, fyllda av ny energi och längtan om att nå toppen! Kanske, kanske, kanske skulle vi faktiskt lyckas…. Guidebokens förvarning om att man många gånger lurar sig själv att toppen är nära gjorde att vi vandrade vidare och hoppades på att just denna ”topp” var den riktiga toppen. ” Continue up, up, up over a series of heart breaking false summits until you finally peak out” (50 Favorite Hikes Flagstaff & Sedona, av Cosmic Ray). Och där…. där var den äntligen….

621278_10151282723691514_889503304_o

Känslan av att stå där på toppen var obeskrivlig!! Underbart att vi lyckats komma hela vägen trots att vi inte alls förberett oss på att göra hela vandringen i snö!

Glada och nöjda traskade, gled, plaskade och gick vi sedan neråt hela vägen igen. Genom snön som nu mestadels förvandlats till slask av solens värmande strålar. Det var ett trött och glatt gäng som sedan satte sig i bilen och körde tillbaka till Sedona!